Tomas Klas Ekström

Piteå Tidning

Poet som dröjer i sina bilder

Diktsamlingen består av två skikt: Det påtagliga som sker i detta nu, och en underjord där textjagets inre dovhet är framträdande. Tomas Ekström är realistisk och noggrann med detaljer. Tydligheten resulterar i ett överflöd av ord. Intressantare är den värld som Ekström inte riktigt lär känna, den värld som utspelar sig under vår: ”Djupt under järnvägsspåren/är trädens skugga högre/än träden/Vindar passerar där,/gäckande kretsar de/och vänder ansiktet/mot en sol som inte/finns.” Det som inte finns symboliserar frånvaro och tomhet.

I dikterna finns också en motvilja till allt som går fort. Det handlar inte om att romantisera det pågående, utan om att fördröja rörelserna och framför allt effekten av rörelserna. Tomas Ekström dröjer i sina bilder, särskilt när han beskriver förlopp och handlingar. Han vill få läsaren att ta in världen.

Åter finns två skikt i samlingen: Det som Tomas Ekström vill berätta i kontrast till de ord han använder. De två skikten möts inte och läsaren hamnar i glappet.

Magnus Borg, Piteå Tidning 29/11 2005