Avslut juli: en sommar för poesi

Aldrig tidigare har det hänt att jag haft så många nya böcker att rekommendera på en och samma gång; inte mitt i högsommaren i alla fall. Fyra böcker av tre poeter. Att de tre är goda vänner till mig sedan länge ber jag er att bortse från, det här är minsann ingen falsk marknadsföring, har man begåvade vänner så får man faktiskt skryta lite om det också.

Först ut denna sommar var Lars Palm, med det senaste i en till synes (förhoppningsvis) aldrig sinande ström av dikthäften utgivna i USA. whomeanswhat heter samlingen och gavs ut av Sacrifice Press i Oregon, i juni.

I CAN’T STOP TALKING

the most edible
person around
here be clear blue sky

shelter the storm
wind-up god

really good fish
hanging around
the most edible

person on a plate

Det är palmskt underfundigt och överraskande och rekommenderas givetvis varmt. Och om man skickar ett mail till förlaget så går det säkert att få ett eget exemplar utan någon större kostnad.

Paul Nilsson är säkert bekant för många som följer min blogg och som till exempel minns Splitter som gavs ut av Serums förlag Fakir i början på 2000-talet. Det Lilla och det stora Havet följde något år senare på Heterogénesis förlag, men sedan dess har det varit förhållandevis tyst om poeten Nilsson, om än ej, tack och lov, människan Nilsson.

landet är fördömt
men nu sitter du här
och jag sitter här

du har en granat
och jag har en

kan du hålla mig i handen

Förlaget är Smockadoll i Malmö. Boken heter Vi som i november, och dikterna är bland det bästa jag har läst av herr Nilsson, dikter som ”befinner sig i gråzonen mellan de människor som hör hemma någonstans och de som är utstötta från allting, ett oändligt novemberlandskap.” Beställ den direkt från förlaget, så hamnar pengarna i rätt fickor!

Samma förlag, Smockadoll, ger också i dagarna ut (ja, ok, officiellt är det väl inte release förrän i början av september… men träffar man på författaren så får man säkert köpa ett exemplar redan nu) Freke Räihäs samling Svenska träd – en konceptuell flora, med illustrationer av Pia Anliot. Liksom Palm och Nilsson har också Räihä figurerat i Serum-sammanhang, på den tiden han fortfarande kallade sig Markus gav vi ut hans debut, po-etik. ”Inspirerad av dendrologernas stilsäkra språk gör Räihäs diktverk mycket väsen om mer bland träden: här figurerar inte minst privatiseringen av välfärden, den ökade användningen av tillsatser i livsmedelsindustrin, S/M, julafton, Tredje riket och den efterföljande imperialiseringen av kulturen.” Det är vidunderligt och vackert och Anliots illustrationer förhöjer verket till något mycket speciellt.

Ek.

Quercus robur – som Rumskulla.

Den egentliga sinnebilden: åldersgröpad.

beständig och egen:

Själv.

Grund & Tröskel.

Livnär de andra fäna; de oräkneliga.

Sett de sju; Ek; eka: eko.

För att hon saknas.

Men Räihä nöjer sig inte med att ge ut en bok, han utkommer med två, på samma gång. Vad då kris för poesin? Struntprat, här händer saker. Kanske inte i Stockholm, men i Malmö och Skåne. Konceptbeläggning: Sjokkok heter den andra, en liten och tilltalande bok han skrivit tillsammans med poeten och förläggaren Kristian Carlsson. Förlaget är tillexempel. Och jag är ju väldigt förtjust i sådan här litteratur.

Momentum – 7

Äpplet är oätligt – Det blir värre.

Krossat, tillsatt svamp.

Det avskiljs från sitt hjärta av en maskin.

Men någonstans sitter en person
med en vision
och om den inte är Euro/sekund;

Luktar, lagrar, blandar, luktar, avväger

Det får vila i en gammal låda.
Det forslas runt av en maskin.
Det mäts upp av en maskin.
Det buteljeras av en maskin.
Det forslas runt av en maskin.

Men någonstans sitter en konsument. Det blir du.

Och jag kan bara upprepa vad jag skrev om Vi som i november; köp böckerna från förlaget eller direkt från författaren!

Omslaget är väldigt fint, det påminner mig faktiskt om Elektrisk matlagning…

Internationell poesi i Kristianstad

Blev i vintras ombedd att assistera vid planeringen av årets Bokfestival i Kristianstad; där den förträfflige Anders Nylander är festivalgeneral. Det gjorde jag också, med glädje, och jag måste ju få säga det själv; det blir ett mycket bra poesiprogram på festivalen: Tone Hødnebø (Norge) som nyligen gavs ut i spansk översättning av encuentros imaginarios/Siesta, Philip Teir (Finland), Maura Dooley (England), Adnan Al- Sayegh (Irak/England) och Lucija Stupica (Slovenien).

Artikel i Kristianstadsbladet

Bokfestivalens hemsida

”Det rör på sig söderut”

På kulturredaktionerna i Stockholm har man nu insett att det börjat ”röra på sig söderut”. Det vill säga i Malmö. Man har upptäckt att det finns författare där också, sådana man kanske inte träffar på förlagsminglen eller på Prinsen när det delas ut poesipris. Kan det vara så att det finns ett nyväckt intresse för litteratur från / om Malmö i radiohuset och – vågar jag säga det? – det mest Stockholmska av dagstidningsorgan, Dagens Nyheter? På påskaftonen fann jag till min förvåning två notiser i DN; båda med ursprung i samma källa – nämligen ”Biblioteket” i P1 som diskuterat hur Malmö skildras i litteraturen (programmet sänds idag annandag påsk). Först citerades radiojournalisten Thomas Lunderquist när han uttalat sig om Malmö som författarstad i Babelbloggen (”Visst finns det smärta här”) och det andra var en blänkare om just nämnda radioprogram. Smått och oviktigt, tycker du? Eller kanske ett tecken på att liten liten glugg har öppnats söderut på DN-skrapan i Marieberg. För jag minns när en frilansjournalist från huvudstaden ville skriva om Tidskriften Serum i början på millenniet; DN hade en artikelserie om små kulturtidskrifter så det verkade ju ganska rimligt att vi skulle kunna vara med på ett hörn. Journalisten hörde av sig igen efter några veckor; dåvarande kulturredaktören på DN hade refuserat artikeln med motiveringen att ”Sånt där skriver vi inte om i DN”. Journalistens tolkning av ”Sånt där” var att det betydde sådant som kom från Malmö. Och så var det säkert. Är det inte därför Pequod (och Serum på sin tid) alltid måste belastas med prefixet ”Malmötidskriften” när den recenseras. 00-tal kallas ju aldrig ”Stockholmstidskrift”. Inte ens när den recenseras i Sydsvenskan. ”Författarna frodas i Malmö” sägs det i Babelbloggen. Trevligt att det finns några fler än gässen i Pildammsparken som frodas och trivs då (men 200 av dessa ska ju avrättas i år, å andra sidan, eftersom de har fräckheten att bajsa för mycket… i ”Biblioteket” hade man räknat ut att det finns 33 verksamma författare i Malmö, hur mycket bajsar dessa 33 författare?).

Mer läsning: ”Författarstaden Malmö” i Sydsvenskan

Te på Råbygatan 6

Eftersom jag bor i Victoria Benedictssons (aka Ernst Ahlgren) gamla by är det extra roligt att läsa hennes dagböcker. Hon var ju en enastående människa! Väldigt modern i sina tankar och sitt skrivande, arg, politisk, feministisk. Och samtidigt förtryckt, gift med postmästaren i Hörby som hon avskydde. Först när hon drabbades av svår sjukdom och därmed ”frigjordes från sina äktenskapliga plikter” fick hon möjlighet att skriva… men böckerna och artiklarna hon skrev publicerades under (givetvis) manlig pseudonym, Ernst Ahlgren. Att skriva dagbok och brev var lämpliga sysslor för en kvinna, men att vara författare var i princip endast männen förbehållet. Inte förrän på 1950-talet fick hennes böcker sin korrekta avsändare. Men inte nog med det, hennes enda litterära bundsförvant i Hörby, Axel Lundegård, lebeman, författare och son till en kyrkoherde, tog efter hennes död sig vissa friheter med de efterlämnade texterna, så pass mycket att det i efterhand ibland är svårt att veta hur mycket som är Victorias egna ord, han skrev också en biografi som idag anses ha gett en ganska förvanskad bild av Victoria. Men upprättelse har hon fått, även om den kom sent. Och här vår lilla by (som hon i en av sina sista anteckningar beskrev som ”den avskyvärda lilla hålan”) har vi Ernst Ahlgrensgatan, Victoriagatan, Victoriadagarna, hon står staty i parken och som byst i bibliotekets entré, muséet har en permanent Victoriautställning, man kan handla ”Victorias och Postmästarens eget te”, vilket är aningen bisarrt med tanke på hur olycklig hon var med denne postmästare, där hon bodde på Råbygatan 6 i 17 år, samma gata som leder ut från Hörbys centrum, som tar mig ut till vårt hus strax utanför byn. Nej, Hörby var nog inget bra ställe för en kvinnlig författare på 1800-talet, å andra sidan bodde hon periodvis i Stockholm (”…just vad jag hade väntat… En stor skvallerhåla. Och de litterära storheterna äro små, ihåliga, futtiga… Ingen har mod att vara något för sig.”), Paris och Köpenhamn, men återvände till Hörby och sin skrivarlya. Här kan man inte undgå henne. Men jag undrar hur många som egentligen funderar över hennes livsöde, som ens har läst hennes böcker i denna ”avskyvärda håla”. Inte så många, skulle jag tro. Men många går gärna ut på stan på Victoriadagen och köper godis och foppatofflor och kanske det där teet som de ska ha druckit i mörkret på Råbygatan, Victoria och postmästaren.

Här följer ett utdrag från hennes dagbok, Hörby, 9 sept 1885: Victoria spekulerar i Axel Lundegårds begynnande litterära berömmelse och huruvida han kommer att resa till Stockholm, välkomnas i litterära sällskap och kotterier, och bli ”för fin” för henne.

”Han ska bli en av flocken! Och jag avskyr dem, dessa frasradikaler, denna njutningslystna hop, som skränar om att folket knotar, och som icke känner folket så mycket som mina gamla skor. Över dem borde det komma först, över dem och deras fräcka lögner. De skria om jämlikhet och dra sig för simpla bekantskaper. Hela deras egen livsuppfattning protesterar mot deras proklamerade teorier. Den tjänande brodern – ha, ha, ha – ja, han får nog fortfarande tjäna.

Var finns denna hänsynslöshet i handling, som är enda tecknet på att hänsynslösheten i ord är värd aktning?

Nej, jag hör icke till deras läger. Jag hör icke till något läger alls. Ty jag är rödare än de rödaste, jag är en plebej, en av de simpla, som de förakta. Fast de låtsa sig föra deras talan. Jag är tio gånger mer demokrat än de, ty jag hatar dem, emedan de äro aristokrater. Men jag vill icke skräna som de.”

Ny bok nästa år

Så kommer då, till slut, Malmö är en dröm, att ges ut! Det blir en bok med dikter som på något vis försöker förmedla en stämning, eller snarare, många stämningar, från en stad i förvandling. Jag bodde i Malmö åren 1996-2005, och det mesta utspelar sig under den tiden, men jag har känt mig tvungen att uppdatera mig lite grann också, busslinjer byter till exempel beteckning från 14 till 5, krogar och kaféer byter ägare och ingen jävel minns väl längre 27:an och Café Artist? Jag ville inte heller att boken skulle ge känslan av någon mossig arbetarstadsromantik, allt förändras och så måste det vara, även om inte alla förändringar är till det bättre. Boken kommer förutom mina dikter även att innehålla Maria Lindbergs fotografier, och förvirrade vägbeskrivningar, nedkrafsade fylleanteckningar, kvitton, kartor, med mera. Förlaget är det lilla men förträffliga encuentros imaginarios, som framför allt publicerar nordiska poeter i spansk översättning, och som tidigare har gett ut min första bok i Latinamerika. Mer information kommer!

Sista kvällen med Kafka

Andreas Möller har i tre år presenterat Kulturscenen Kafka på Medborgarhuset i Eslöv. Men nu är det slut, om man får tro honom själv. Sista Kafka-kvällen blir tisdagen 24 november, och programmet ser ut så här:

Angelina Lundh är en begåvad ung dam som tidigare spelat tillsammans med
yrvädersorkestern Skilla men som nu står stadigt på egna ben.
Hon tar med sig en gitarrist och sätter sig vid pianot och bjuder på några finstämda låtar.

Megafånerna är ett performancesällskap från Ljungby som blandar text musik och
ljudeffekter i en helt egen salig röra. resultatet blir både roligt och underfundigt.

Kristian Von Svensson är musiker med finurliga texter på svenska som ofta handlar om ”små människor med stora erfarenheter” (som herr Svensson själv har sagt)

dessutom kommer Ordkommissionen All Stars att framträda under kvällen
men exakt vem det är och vad det innebär är faktiskt alldeles hemligt just nu.

KAFKA medborgarhuset i Eslöv  24/11 19.00 50 kr i entré

Malmö på lördag

Adnan Al-Sayegh. Foto Maria Lindberg.

Ett tips för den som vill lyssna på storartad poesi i Malmö på lördag, är att bege sig till Malmö International Church, korsningen Sofielundsvägen/Rolfsgatan. Irakiske poeten Adnan Al-Sayegh gör då ett sällsynt gästspel i Sverige. Han levde under ett antal år i exil i Malmö (under dödshot av den irakiska regimen), men är numera bosatt i London. Medverkar gör också Farhad Shakely, Karin Lentz, Arne Zaring och Maria Lindberg. Alltså nu på lördag 14/11, med början klockan 18.30. Den svensk-arabiska kulturfestivalen pågår till och med 21/11.

Ungovernable Press

Dagens rekommendation är Lars Palms utsökta förlag Ungovernable Press. Alla utgåvor finns som pdf-filer att ladda ner på förlagets hemsida. Bara i år har Palm publicerat en imponerande mängd fina poeter som till exempel Nate Pritts, Susan Maurer och Tom Beckett.

Death by Sea Bright

This sunny backyard’s a concentration camp for drunks.
Free to dress well, live in clean houses,
free to come and go.
Free to turn themselves into projectiles,
meat to shoe the surgeon’s feet.
Free to bear
a 3Ib. boy whose beer-fed brain
forever scrambles words,
(letters jumble and collide.)
Celebrate this boozeless wake.
Move enormous finger joints.
Do not cry for your weeping liver,
say you count your drinks.
Two boxes of ash
strewn by hand in
sand and little Joan
comes back a slash
of mother ash on her
black pants, maybe sister ash,
both politely dead of drink.
Cigarettes drowned in paper cups
outside. Couches strewn with people’s mid-day sleep.

Susan Maurer, ur ”perfect dark”, Ungovernable press, 2009

Susan Maurer, "perfect dark", Ungovernable press