Höstplaner

Uppdatering – höst 2010.

Venaröd. Regn. En traktor försöker gömma sig, tryckt mot ladans röda vägg. Det blåser så det knakar i takstolarna. Sonen är förkyld, ligger i soffan och tittar på Mumintrollen. Känns som höst.

Sommarens Malmö är en dröm-turné (ja, om man nu kan kalla det för en turné) tog slut i och med poesibingon på Malmöfestivalen. Det har varit roligt och – ja. jag måste säga det – lärorikt att stå på lite större scener i både nya (Maglehem, Burlöv) och gamla (Möllevångsfestivalen, Malmöfestivalen) sammanhang och läsa dikter inför en publik som egentligen var där för att lyssna på musik, äta skånsk äggakaka (Maglehem, Burlöv) eller vad det nu må ha varit som annars lockade i Malmö. Man får kanske höja tonläget lite, se till att få några skratt här och där för att få med sig publiken. Möllevångsfestivalen var nog svårast, eftersom scenen var en matta utlagd på Kristianstadsgatan och folk passerade fram och tillbaka hela tiden. En del slog sig ner och lyssnade, andra reste sig och gick. Kan vara svårt att behålla sin koncentration på framförandet då, men jag tror att det funkade bra, både för mig och Freke Räihä som läste samma kväll.

Och nu? Jag arbetar vidare på två manus; en diktsamling jag släpat runt på ett tag nu, som lite grann återkopplar till boken Elektrisk matlagning. Jag har redan skrivit lite grann om Sista undrens tid här.  Och jag tror att jag är klar med manuset till slut (tack Freke!). Formen för det andra manuset är lite oklar; kortprosa kanske, det har ingen titel heller, men arbetsnamnet är Mat för en mördare. And that’s all I can tell you right now. Sedan ska jag inte glömma Kyl, samarbetet med Maria Lindberg, där en tidig variant av Marias kylskåpsfotografier och mina dikter ställdes ut under European Social Forum i Malmö sommaren 2009. Vi arbetar på en större utställning, kanske blir det så småningom också en bok.

Fler projekt; ett nytt förlag (och kanske tidskrift) tillsammans med Jonas Svensson, 668 Förlag. Ett annat förlag tillsammans med Paul Nilsson, Molinero. Paul är också en av medlemmarna i översättargruppen Kompassros; vi har under det senaste året översatt dikter av den chilenske poeten Amante Eledín Parraguez. Resultatet av detta arbete kommer att presenteras i en bok, Den sista himlen, under oktober månad. Mer om detta inom kort. Scenframträdanden; ett par stycken inbokade i november. Och det får gärna bli fler. Planer finns på någon slags ljudboksvariant på ”Malmö är en dröm”. Om jag får bestämma. Och det får jag.  Ja, blir nog en helt ok höst det här.

Arbetsrum

Man sitter där man sitter, som författare sitter man väldigt mycket. Den del av året jag ägnar mig åt författandet i första hand sitter jag väldigt mycket. Arbetsrum, kontor. På sommarhalvåret (inte för att sommaren varar ett halvt år) är mitt arbetsrum mycket större, rymligare, under bar himmel. En kyrkogård. En massa stenar och en massa blommor och annat som ska skötas. Ibland kan en gravsten få ge stöd till ett anteckningsblock och en penna, men det händer inte ofta. Men ord, rader, dikter, föds där också. Jag går och maler dem tills jag kommer hem. Då, när det till sist har blivit lugnt, när sonen har somnat och disk och kattlådor och sådant har klarats av, då sätter jag mig och skriver ner de där orden, raderna, dikterna. Om jag kommer ihåg dem, det vill säga. Då är det inte så noga med välstädade skrivbord, fina skrivhäften och bra pennor med gott bläckflöde. Då går det bra med baksidan på ett kvitto och halvdöd gammal Bic. Men på vintern, hela arbetsdagar, då ställs det andra krav. Jag har tänkt i ett par månaders tid nu att när jag lämnat lille sonen på dagis, då ska jag gå ner till Hörbys enda riktigt bra fik och sätta mig där några timmar, läsa, skriva. Hittills har det inte blivit av. Varför? Jag tror att jag är rädd för träda in i någon slags författarroll alltför mycket, gömmer mig själv bakom en massa praktiska måsten. För det är ju alltid en jävla massa som måste göras, skräp som ska kastas, flaskor som ska pantas, bilar som ska tvättas, hantverkare som ska jagas, pannor som ska sotas, mat som ska handlas, samtal som ska ringas. Så jag gör det istället. Vi har haft hantverkare hemma i huset i snart tre månader nu. De är trevliga men ska alltid komma in i mitt arbetsrum och ropa något om nu måste vi köpa mer skruv eller nu måste vi stänga av elen eller nu ska vi köra och äta. Det är jävligt svårt att komma i något slags poetiskt flow då. Dessutom kommer de in bakom ryggen på mig. Så som jag sitter nu vid mitt skrivbord har jag ryggen mot en dörr och ett fönster (mot gatan). Inte bra. Jag sitter gärna inklämd i hörn när jag ska skriva. Inte för att jag egentligen är rädd för att någon ska smyga bakom mig och se vad jag skriver, det är det väl egentligen bara min fru som skulle göra, och det gör ju ingenting. Det är en allmän känsla av utsatthet tror jag. Av öppenhet, de där orden som är så nya när jag skriver dem att jag knappt vet själv vad jag menar, de behöver få åtminstone några timmars, eller dagars, lugn och ro. Allra helst sitter jag med en vägg bakom mig, en vägg där jag kan sätta vilka bilder och texter jag vill. Nu har jag en vägg framför mig och ett fönster bakom mig. Jag undrar vad Feng shui-experter skulle säga om det? Nå. En av anledningarna till att hantverkarna har varit här i huset i snart tre månader är att vi ska få ett nytt arbetsrum. Ett rum med bokhyllor och skrivbord och en skön fåtölj och ingenting mer. Jag ska ha bokhyllor bakom ryggen istället, rad efter rad med böcker. Jag tror att det kommer att kännas bättre.

Werup

Jag flyttade till Malmö från Stockholm i mitten på 90-talet (via Skurups folkhögskola och skrivarlinjen där), för att skriva och försöka skapa mig en ny tillvaro i en ny stad. Jag letade då (nästan) förgäves efter böcker som skildrade min nya hemstad, och det var inte mycket jag hittade… Malmöligan, Kristian Lundberg… men i övrigt verkade det inte som att det hade skrivits mycket alls om Malmö i skönlitterär form, och definitivt inte i lyrisk form. Tills jag hittade Jacques Werups Tiden i Malmö, på jorden… från 1974, och den tilltalade mig mycket, blev en ständig följeslagare under de första åren i Malmö. I ungefär samma stund som jag var klar med manuset till Malmö är en dröm såg jag att Tiden i Malmö skulle komma i nyutgåva på ellerströms. Med ett förord av Timbuktu. Det märkliga i allt detta är att när jag först diskuterade idén med en bok om Malmö med mitt förra förlag så ville de att Timbuktu skulle skriva ett förord till den. Tiden gick, det blev aldrig någon utgivning på det förlaget, och ingen förfrågan till Timbuktu om förord. Men så slog mig tanken att om han nu har skrivit förordet till nyutgåvan av Werups bok, så varför inte fråga Werup om han kanske vill skriva förordet till min bok? Frågan ställdes och Jacques ringde upp redan nästa dag. ”Vad fan gör man i Venaröd” sa han. Skriver, sa jag. ”Ja, du stavade rätt till mitt förnamn, det är det tamigfan inte många som gör nuförtiden”. Förordet skrev han mer än gärna, han hade tyckt mycket om dikterna, och han frågade dessutom om jag skulle ha något emot om han läste dikter ur mitt bokmanus under kommande framträdande i Malmö. Skojade han? ”Nej då, Lasse Söderberg ska samtala med mig inför publik så jag tänkte prata lite om dig och dina dikter.” Det är inte ofta man möts av sådan entuasiasm hos de där gamla rävarna, så all heder åt Werup. Tack!

November; diverse

November och förändringar i de dagliga rutinerna. Gått i ide. Skrivaride. Bland annat. Mål: att färdigställa årets andra diktmanus och att komma någon vart med påbörjade romanen. Uppdateringar kommer här. Månader ligger framför mig, månader som kan användas till mycket viktigt. ”Malmö är en dröm”-manuset ligger fortfarande hos ett av ”de stora” förlagen, och hos ett av ”de små”. Men nu är det i alla fall klart att vad som än händer så kommer boken ut under 2010, och det är skönt, jag har haft den med mig i bagaget lite för länge nu, känns det som. Ett annat projekt är att få iväg ett engelskt manus (översatt av Lars Palm) till ett visst förlag i London.

Drömmer om… Malmö

Så där ja. Som tidigare har rapporterats här, är det äntligen klart, manuset som jag arbetat på i tre år ungefär, från och till. Det finns i själva verket två versioner av manuset; en längre som har titeln ”Drömmer om städer”, och en kortare, ”Malmö är en dröm”. Skillnaden? ”Malmö är en dröm” handlar bara om Malmö. I den längre får man några andra städer på köpet också. Hursomhelst: en del av dikterna finns nu att läsa i textavdelningen på denna blogg, närmare bestämt här: Malmö är en dröm. Nu är det nya projekt som gäller: ”Sista undrens tid” (dikter) och så en roman som har en massa titlar men ingen bra.

Vad som händer

Kanske undrar vän av ordning vad denna nya blogg är för något, ny men med gammalt innehåll? Äsch, jag tröttnade på min webbsida (tomasekstrom.se) och oändliga omstruktureringar som ändå inte gav önskat resultat… Enkelheten med bloggmodellen lockade. Och allt får ju plats här också! Dock pågår processen med att importera texter och filer hit under några dagar framöver, men snart är det klart.

Drömmer om städer

Äntligen, äntligen verkar det som att det nya bokmanuset är klart. Titeln blev ”Drömmer om städer”, en modifierad version av ursprungliga ”Malmö är en dröm”… det handlar fortfarande mycket om Malmö, men lite grann om Stockholm också… och Köpenhamn och Barcelona dyker upp ett par gånger… men mest är det Malmö, och väldigt mycket kärlek och en hel del avsky också till den staden. Återstår då bara att se om något förlag vill ge ut den. Texter ur manuset kommer att dyka upp här inom kort.

Nya röster, från Hörby

Foto: Maria Lindberg. Form: Tomas Ekström

Jag har varit skrivarkursledare för ungdomar mellan 15 och 19 på Hörby bibliotek under tio veckor under vintern och våren; ett väldigt spännande och inspirerande projekt. Resultatet presenteras i antologin … ska nya röster sjunga, som lanseras på Kulturkalaset i Hörby den 19 maj. Titeln är faktiskt snodd från Mikael Wiehe Den som är intresserad av ett exemplar kan gärna höra av sig till biblioteket eller till mig.

Experiment påbörjat: en dikt varje dag

Ekströmska dagsedlar för 2009. En slags diktmaskin, en degknådare, en köttkvarn. Jag pressar in dagarnas avskräde och guld och ut kommer detta. Dagsedlar, det vill säga rapporter från dagens arbete. Rader som kanske inte hör hemma någon annanstans, eller som kanske är en del av något jag skriver på, ett nytt manus, eller förströdda anteckningar vid frukostkaffet. Inte i första hand för att det är bra utan för att det är ett sätt att tvinga mig själv att producera och publicera kontinuerligt. Det ska bli en ny text varje dag under 2009. Du hittar bloggen här: Ekströmska dagsedlar

Till Katalonien!

I maj händer följande: Ekström reser till Spanien, närmare bestämt till Barcelona och den lilla byn Farrera för att medverka vid ett seminarium för poeter och översättare. Arrangör är Institució de les Lletres Catalanes, och jag kommer följaktligen att inom kort kunna lägga till katalanska på listan över språk som jag blivit översatt till, vilket ju är trevligt. Inbjuden är också den smått legendariske poeten från Arlöv: Paul Nilsson.