Vi ses här istället:

Tomas Klas Ekström

Se också Nordisk biblioteksvecka 2010 och Hörby bibliotek

Venaröd. Regn. En traktor försöker gömma sig, tryckt mot ladans röda vägg. Det blåser så det knakar i takstolarna. Sonen är förkyld, ligger i soffan och tittar på Mumintrollen. Känns som höst.

Sommarens Malmö är en dröm-turné (ja, om man nu kan kalla det för en turné) tog slut i och med poesibingon på Malmöfestivalen. Det har varit roligt och – ja. jag måste säga det – lärorikt att stå på lite större scener i både nya (Maglehem, Burlöv) och gamla (Möllevångsfestivalen, Malmöfestivalen) sammanhang och läsa dikter inför en publik som egentligen var där för att lyssna på musik, äta skånsk äggakaka (Maglehem, Burlöv) eller vad det nu må ha varit som annars lockade i Malmö. Man får kanske höja tonläget lite, se till att få några skratt här och där för att få med sig publiken. Möllevångsfestivalen var nog svårast, eftersom scenen var en matta utlagd på Kristianstadsgatan och folk passerade fram och tillbaka hela tiden. En del slog sig ner och lyssnade, andra reste sig och gick. Kan vara svårt att behålla sin koncentration på framförandet då, men jag tror att det funkade bra, både för mig och Freke Räihä som läste samma kväll.

Och nu? Jag arbetar vidare på två manus; en diktsamling jag släpat runt på ett tag nu, som lite grann återkopplar till boken Elektrisk matlagning. Jag har redan skrivit lite grann om Sista undrens tid här.  Och jag tror att jag är klar med manuset till slut (tack Freke!). Formen för det andra manuset är lite oklar; kortprosa kanske, det har ingen titel heller, men arbetsnamnet är Mat för en mördare. And that’s all I can tell you right now. Sedan ska jag inte glömma Kyl, samarbetet med Maria Lindberg, där en tidig variant av Marias kylskåpsfotografier och mina dikter ställdes ut under European Social Forum i Malmö sommaren 2009. Vi arbetar på en större utställning, kanske blir det så småningom också en bok.

Fler projekt; ett nytt förlag (och kanske tidskrift) tillsammans med Jonas Svensson, 668 Förlag. Ett annat förlag tillsammans med Paul Nilsson, Molinero. Paul är också en av medlemmarna i översättargruppen Kompassros; vi har under det senaste året översatt dikter av den chilenske poeten Amante Eledín Parraguez. Resultatet av detta arbete kommer att presenteras i en bok, Den sista himlen, under oktober månad. Mer om detta inom kort. Scenframträdanden; ett par stycken inbokade i november. Och det får gärna bli fler. Planer finns på någon slags ljudboksvariant på ”Malmö är en dröm”. Om jag får bestämma. Och det får jag.  Ja, blir nog en helt ok höst det här.

POESIBINGO MED TOMAS EKSTRÖM

Poesibingo stjäl konceptet från din närmaste bingohall och ersätter siffror med ord.

Malmöpoeten Tomas Ekström, tillika gammal Skurupselev, läser nyskriven dikt om Malmö och det gäller för publiken att spetsa öronen efter ord som finns på bingobrickan.

När du fått en vågrät eller lodrät rad av ord som finns i dikten har du fått både bingo och ett poetiskt brottstycke att ta med dig hem.

Vad man vinner? Litteratur från Skurup, såklart!

Fredag 27/8 kl 20.00

Malmöfestivalen; Ordscenen, Lilla torg

Mer info här!

Först ut denna sommar var Lars Palm, med det senaste i en till synes (förhoppningsvis) aldrig sinande ström av dikthäften utgivna i USA. whomeanswhat heter samlingen och gavs ut av Sacrifice Press i Oregon, i juni.

I CAN’T STOP TALKING

the most edible
person around
here be clear blue sky

shelter the storm
wind-up god

really good fish
hanging around
the most edible

person on a plate

Det är palmskt underfundigt och överraskande och rekommenderas givetvis varmt. Och om man skickar ett mail till förlaget så går det säkert att få ett eget exemplar utan någon större kostnad.

Paul Nilsson är säkert bekant för många som följer min blogg och som till exempel minns Splitter som gavs ut av Serums förlag Fakir i början på 2000-talet. Det Lilla och det stora Havet följde något år senare på Heterogénesis förlag, men sedan dess har det varit förhållandevis tyst om poeten Nilsson, om än ej, tack och lov, människan Nilsson.

landet är fördömt
men nu sitter du här
och jag sitter här

du har en granat
och jag har en

kan du hålla mig i handen

Förlaget är Smockadoll i Malmö. Boken heter Vi som i november, och dikterna är bland det bästa jag har läst av herr Nilsson, dikter som ”befinner sig i gråzonen mellan de människor som hör hemma någonstans och de som är utstötta från allting, ett oändligt novemberlandskap.” Beställ den direkt från förlaget, så hamnar pengarna i rätt fickor!

Samma förlag, Smockadoll, ger också i dagarna ut (ja, ok, officiellt är det väl inte release förrän i början av september… men träffar man på författaren så får man säkert köpa ett exemplar redan nu) Freke Räihäs samling Svenska träd – en konceptuell flora, med illustrationer av Pia Anliot. Liksom Palm och Nilsson har också Räihä figurerat i Serum-sammanhang, på den tiden han fortfarande kallade sig Markus gav vi ut hans debut, po-etik. ”Inspirerad av dendrologernas stilsäkra språk gör Räihäs diktverk mycket väsen om mer bland träden: här figurerar inte minst privatiseringen av välfärden, den ökade användningen av tillsatser i livsmedelsindustrin, S/M, julafton, Tredje riket och den efterföljande imperialiseringen av kulturen.” Det är vidunderligt och vackert och Anliots illustrationer förhöjer verket till något mycket speciellt.

Ek.

Quercus robur – som Rumskulla.

Den egentliga sinnebilden: åldersgröpad.

beständig och egen:

Själv.

Grund & Tröskel.

Livnär de andra fäna; de oräkneliga.

Sett de sju; Ek; eka: eko.

För att hon saknas.

Men Räihä nöjer sig inte med att ge ut en bok, han utkommer med två, på samma gång. Vad då kris för poesin? Struntprat, här händer saker. Kanske inte i Stockholm, men i Malmö och Skåne. Konceptbeläggning: Sjokkok heter den andra, en liten och tilltalande bok han skrivit tillsammans med poeten och förläggaren Kristian Carlsson. Förlaget är tillexempel. Och jag är ju väldigt förtjust i sådan här litteratur.

Momentum – 7

Äpplet är oätligt – Det blir värre.

Krossat, tillsatt svamp.

Det avskiljs från sitt hjärta av en maskin.

Men någonstans sitter en person
med en vision
och om den inte är Euro/sekund;

Luktar, lagrar, blandar, luktar, avväger

Det får vila i en gammal låda.
Det forslas runt av en maskin.
Det mäts upp av en maskin.
Det buteljeras av en maskin.
Det forslas runt av en maskin.

Men någonstans sitter en konsument. Det blir du.

Och jag kan bara upprepa vad jag skrev om Vi som i november; köp böckerna från förlaget eller direkt från författaren!

Omslaget är väldigt fint, det påminner mig faktiskt om Elektrisk matlagning…

Möllevångsfestivalen

Möllevångsfestivalen

Maglehem

Kväll i Venaröd. Solen går ner någonstans bakom Kyrkhult. En liten uppdatering. Jag skriver varje kväll efter arbetet vidare på Sista undrens tid, diktmanuset som jag filat på sedan i vintras, men som det inte börjat glöda i förrän nu i sommar. Sista undrens tid (om det nu är den slutgiltiga titeln… jag tror det) behandlar ämnen som Normaltryckshydrocefalus, Barbapapa, och hur man bäst sköter sin cylinderhatt. Det låter inte så allvarligt kanske. Men det är det. Mer information så småningom. Det känns i alla fall som att det blir ganska så bra. Jag hoppas på en utgivning 2011.

Maglehem

Mölledagen, Burlöv

Maglehem, Burlöv, Möllevången. Tre ställen som jag läst dikter på i sommar. Nästa anhalt blir Malmöfestivalen i augusti. En slags utspridd festivalturné skulle man med lite god vilja kunna kalla det. Det är en utmaning att framträda inför en publik som dels inte är den vanliga, poesiläsande, den som man möter på ett bibliotek eller en litteraturkväll. Det pratas och skramlas med tallrikar, folk reser sig och går, andra kommer istället. Lätt att tappa koncentrationen, men desto mer givande när det fungerar bra. Det har också blivit en slags mini-turné tillsammans med den oerhört sympatiske Freke Räihä, vi har följts åt under sommaren. Och planer finns på en spännande fortsättning! Ekström träffar man, efter Malmöfestivalen, på biblioteket i Hörby i september och på Loftet i Malmö i november, som gästartist när Stefan Whilde har releaseparty för sin nya bok.

Ekströms dikter är gripande bilder av denna stad och dröm/mardröm. Vandringen gör han på ”falafeljorden”, genom ”självmordsparker” och eternitfält. Verkligheten är ”förskjuten” och det kanske mest gripande i bilderna är den om Kockumarbetarna som nu sitter på havsbottnen och vädjar: ”Berätta om staden för oss”. Om den nya tiden vet de ingenting.

Att stadens ekonomiska hjärta bytts mot svindyra insatslägenheter i en förgänglig stadsdel vill de säkert inte heller höra talas om. Dessa sysslolöshetens och de snabba klippens bostadsområden har ingenting med det förflutna att göra. De svävar fritt.

Läs hela recensionen här: Occident