Dikter från Elektrisk matlagning (Predi förlag, 2007)
Elektrisk matlagning
Predi förlag, 2007
Det är inte så att fina golv gör fina dikter, det är tvärtom
Pentti Saarikoski
JOE STRUMMER
Natt; det är de suddiga kritorna som har varit framme
och målat upp scenografin
Jag vaknar av att någon står i rummet, bredvid sängen
*
Hjärnan kämpar efter klarhet som syre,
kattens loppor dansar i pälsen, jag famlar efter sammanhang
Joe Strummer står vid sänggaveln, under snedtaket
Han har tappat sina löständer någonstans, han luktar öl och formalin
- Du vet det inte, men det är jag som är din far
- Men det är ju omöjligt, svarar jag
- Jag har något att visa dig, säger han då med sin svarta mun
I KÖKET (EN FAR)
Tiden som regnar, mirakel
I en slottspark vandrar jag
en kväll i augusti med nycklar
brännande under huden
En tid man måste avliva,
en barndom man bara står
och tuggar i
Men det är en vacker plats
att vara på, det är det
Torkade plommon,
en burk spaghetti i tomatsås,
en far som dyker upp
Naken en morgon i köket
och sedan aldrig visar sig
igen
INNAN ALLT (EN FAMILJ)
Gardinerna lättar som fiskmåsar
i vinden, det är något förflutet
som ligger och torkar upp i solskenet
Ansikten som brödspadar och
ben som trumpinnar tar sig ner
i hjärnans bark
Jag ser en familj, är det min familj,
med sina bleka tallriksrunda ansikten
pressade mot de immiga bilrutorna
I varje fall är det mig de vinkar till
när bilen sakta rullar ut från parkeringen
och blir till ett djur av plåt och blod på vägen
Det hörs röster som snart inte kan urskiljas
från signalhornen och Hemglassbilen
och avgasmolnen
Husen här kan inte längre behålla
sina betongkantade tankar
för sig själva
Innan allt skedde,
var du skyldig eller var du
bara dåligt informerad?
Innan allt sakta dalade,
och fönstren blev gråa som kassaskåp
Möblerna tunga som stadsduvor
FAR #1
Samma gryning som din råder här
Ljuset som hackar sig in i nattens mörka surdegsbröd
Nu är jag 35, nu är jag 50, nu är jag 67, nu finns det
snart ingen tid kvar
ELEKTRISK MATLAGNING #1
Gudarna har samlats här,
petar på Turning Torso med sina krokiga fingrar,
fnyser åt våra löjliga tunnlar och broar
Låter moln av stålborst
röra sig över staden, mot Malmö Central
Vi bor i ett hus fast förankrat
i den feta potatisjorden
Under oss lever och dör små djur
hela tiden
I husets rygg hörs knäppande ljud
och orden, av munnar formade
kalla ballonger
Hela vägen härifrån och till Malmö Central
lagas det mat som när jag var barn;
elektriskt, söndagssteksdoftande
Pratbubblor utan ord bultar mot taket
Nu lagar vi mat tillsammans
Nu är det dags att äta
Vi äter hela vägen till
Malmö Central
ELEKTRISK MATLAGNING #3
Utströdda på vägkartorna,
på lekmattornas vägar
Barnen bland bilarna
och kvinnorna som doftar av
hundratals, tusentals
lagade middagar
i bleka kök
Dessa familjer, bestämda som
reglade dörrar
Jag hoppas de är lyckliga också,
en del av dem
Årens, alla årens sammantagna
slumpmässiga blandning -
vi är här, vi bor här
sida vid sida, huvud vid fot
i denna trappuppgång
Trafiken lättar, korsningarna
töms och så lätt som ingenting
far alla hem genom denna dags
sista äppeljuicefärgade timmar
Det finns en kväll, ännu en, som väntar
på att solen ska dyka ner i sundet
Över alla Skånes fält faller en
fuktig mörk säckväv
Träden är det enda som länkar oss
samman med himlen, med fåglarna
Senaste kommentarer